Ett tag här borta trodde jag att tiden stod still. När jag väl ville att den skulle göra det rusade den iväg som aldrig förr. Nu är dagen kommen och snart passerad. Dagen som var den sorgen. Den dagen den sorgen, denna dag denna sorg. L har åkt hem och lämnat A med B.
Jag körde henne till flygplatsen, vilket kändes bra. Våra moods vände som Raging Bull på six flags. Först muntra av pizzakick och mc flurry. Sen snyftiga och ledsna i en halvtimme, sedan glada igen. När det väl var dags för hej dåkramar var ingens kinder torra, såklart. Bullsan och jag vinkade sedan av vår lilla rocker då hon med sitt, allt för tunga handbagage, gick genom säkerhetskontrollen.... Nedräkning är därmed startad.
Jag och Bella åkte hem, gjorde det bästa av situationen och skrattade en hel del.
Nu känns det konstigt, men som sagt. Nedräkning pågår och snart är det Göteborg som gäller!
Egentligen så kan detta inlägg bli dubbelt så långt. För det har hänt mycket sen sist. Carey har sprungit Chicago Marathon på 4 timmar. Lovisa har firats med rim och presenter. Jag, Lovisa och Bullen har ju skrattat så magarna krampar ibland. Tänkte att bilder säger mer än 1000 ord så.. enjoy:
1. Hej då Lovisa... 2. Jag och Bullsan på Cheesecake Factory. 3. Carey springer marathon
1. Hej då Lovisa... 2. Jag och Bullsan på Cheesecake Factory. 3. Carey springer marathon
1. LA i Chinatown i Chicago. 2. Jag fyller år! 3. Trion in Chicago downtown.
1. Överraskning för Lovisa. 2. Amanda och jag hade gjort en tårta. 3. Gänget på Cheesecake Factory
No comments:
Post a Comment