Inlägg nr. 96

Då var det dags för det sista inlägget i denna blogg. Det känns faktiskt ganska skönt måste jag säga. Många kvällar när jag har velat sova har jag simpelt kommit på att jag uppdaterat denna milda informationskälla väldigt länge sen. Men nu är det slut på det. Efter många äventyr i det stora landet i väst (eller i öst, beroendes på vart i världen man bor). Året som gått har varit fantasktiskt, inte bara för att jag har träffat en av mina bästa vänner utan också för allt jag har sett, luktat och upplevt. Jag kan rabbla flera A4 om alla mina äventyr, speciellt det sista. Den stora road tripen!



Den började med att min bror och Erik tog sig till Chicago en kall februarikväll. Vi spenderade några dagar i Grayslake där de bodde på hotell. Vi umgicks med min värdfamilj så mycket som möjligt. Jag visade även runt i min lilla stad, vi bilade till Chicago och åt på Hardrock m.m.

Vi klämde även in en avskedsfest för mig med hela tjocka släkten. Det var vemodigt att säga hej då till alla.

Iallafall torsdagen den 11/2 begav vi oss till VEGAS. Denna stad är som Disney World för vuxna.
Tyvärr kan jag ju inte berätta riktigt vad som hände i denna stora autentiska stad då det som händer in Vegas stays in Vegas. Men kul hade vi och Grand Canyon såg vi. Nu låter det som om vi vände upp och ned på hela staden. Så var inte fallet, utan vi hade kul på ett lugnt sätt. Jag orkar bara inte resumera hela resan i detalj.

Iallafall måndagen den 15/2 åkte vi buss från Las Vegas till Los Angeles. Dock kom vi fram senare än beräknat och biluthyrningstället var stängt sedan länge när vi anlände. Så det blev till att spontan ta in på ett motell i närheten och hyra bilen tisdag morgon istället. Inga problem!

På tisdagen körde vi ner till San Juan Capistrano där barnens mormor och hennes man bor. Och där vi skulle bo en vecka! Allt var underbart! Fem minuter till stranden, en timme till San Diego, en timme till LA. De bodde precis vid början av Pacific Coast highway - PCH - road number 1. Ettan mynnades ut i deras gata tillochmed. Så om vi bara körde direkt från deras hus i ca 2 minuter kom vi ut på 1 automatiskt. 1 är alltså vad PCH heter i siffernamn.

På onsdagen bilade vi ner till San Diego, åt lunch där och chillade vid hamnen. Sen åkte vi lite norrut till ett ställe som heter La Jolla (uttalas La Hojja). Det är nog den finaste kustremsan jag har sett i hela mitt liv. Klippor, stränder, laguner och sälar. Kan det bli bättre?

Torsdagden var det dags för HOLLYWOOD. En gata som gjorde mig ganska besviken. Som sagt, det är bara en gata som dessutom är smutsig och full med tiggare. Men där tatuerade jag mig iallafall! Bild på det kommer snart, eftersom det är en överraskning för vissa så kan jag inte avslöja det redan. Men bra blev det! Vi körde upp till Hollywoodskylten med samt åkte igenom beverly hills och bel air!

Fredagen bjöds på Universal Studios! Helt sjukt cool theme park med både shrek-bio, simpson-ride, mummy-ride, haunted-house MED MERA. Det var mycket större och mycjet mer påkostat än vad jag hade trott! Avslutade med att se på bio där, Shutter Island. Mycket bra film!

På lördagen var vi så trötta så vi tog oss själva sovmorgon och bara chillade med mormorn och Terry hela dagen. Vi åkte till Laguna Beach, Balboa Island, kollade på 25 miljoners mansions osv. Avslutade med god middag.

På söndagen bilade vi längs med kusten till Santa Monica, Malibou och Santa Barbara. Underbara ställen allihopa! Vädret har varit underbart hela veckan, dock lite molnigt idag.

Måndag-tors spenderade vi i kalla Chicago. Vi chillade en del, men hann med blue man group där erik fick gå upp på scen, middag ute med Carey min värdpappa samt outlets och promenader genom stan! Bra dagar

I torsdags var det dags att ta tåget upp till Grayslake, säga hej då till barnen, farmorn, Michelle och Camila. Kändes otroligt konstigt men samtidigt hade jag nästan "värmts upp" att vara ifrån dem i och med denna två veckors långa resa med fredrik och erik. Så det var inte så farligt som jag trodde det skulle bli. Barnen åkte till skolan runt tolv, vid halv två åkte Camila och Michelle hem och efter det så var det till att släpa ut alla sju miljoner väskor till bilen för att åke med Carol, farmorn, till flygplatsen. Då grät jag. Det var svårast att säga the final hejdå väl på plats.
Men det hjälpte att ha min bror och erik med.

Flyget hem gick väldigt smidigt! Även om jag inte sov så mycket gick de 8 timmarna till London otroligt snabbt likaså de två timmarna till Köpenhamn! Väl på Kastrup stod Emma och mamma och väntade med flaggor och välkomnsskyltar! Skönt att vara hemma.


Så nu antar jag att denna blogg är lite värdelös eftersom den handlar om just mitt år i USA.
Vem vet, kanske jag tar mig tid och startar en Sverigeblogg med. Men det är en annan historia.

Tack för visat intresse. Tycker jag om dig så ses vi säkert snart! Annars: have a good life!!!

Halli Hallå

Det har hänt så mycket sen sist:

• Min BROR är här med hans kompis Erik
• Jag har haft avskedskalas för mig med massa människor
• Jag har sjungit kareoke på en irländsk pub mitt i natten - nykter...
• Jag har dansat fågeldansen på TGI Friday's med en strut på näsan
• Jag har handlat ett handbagage, jag har kämpat med att pussla ihop min packning - utan större framgång
• Jag har tvingat min bror att köpa en extra resväska till lilla mig
• Jag har bekämpat snöstormen i bil, jag har skottat vår uppart
• Jag har sett fredrik och erik göra snöänglar i snön
• Jag har ätit på KFC för första gången
• Jag har fått världens finaste scrap book av camila och michelle
• Jag har ätit alldeles för mycket onyttigheter
• Jag har skrivit ut minst 20 e-tickets känns det som
• Jag har gjort en "roadtrip playlist" i i-tunes
• Jag har växlat in mina mynt på banken - ETTHUNDRATRETTIOFEM DOLLAR (135 för förvirrade ögon)
• Jag har köpt ett par skinn-converse trots att jag inte har någonstans att packa ned dem - kunde inte stå emot (300 spänn)
• Jag har klippt min lugg alldeles själv efter som amerikanska frisörskor kan ta och köra upp saxen där bak (ursäkta mormor, men de är faktiskt väldigt dåliga)
• Jag har haft ungefär 1782726637237326 mardrömmar om resan, att lämna usa och sverige
• Jag har haft sleepover med Jessie, jag har varit på antikmarknad i Chicago med Camila och Michelle
• Jag har fått en ritning på min tatuering
• Jag har bilat ned till Chicago med fredrik och erik
• Jag har köpt 4 vykort, jag har skrivit lista på alla saker jag måste hålla koll på
• Jag har fått panik över listan med saker jag måste hålla koll på
  
  
• Jag har även glömt att blogga. Men vad gör väl det när jag är så bra på att gottgöra er med ett sådant här detaljerat inlägg!

Rapport från källaren 2

Nu har det gått ännu några dagar i mitt lilla näste i den kalla spindelrika källaren. Jag har iallafall fått vår "bug guy", som kommer varannan månad, att spraya anti spindel-spray i alla vrår och kanter här nere. Jag dör.

Annars är allt bra, det känns konstigt att inte jobba så mycket. Melanie tar över mer och mer. Jag är inte van vid att få långa raster stup i kvarten. Men det är skönt. Idag passade jag på att klippa mig. Jag är inte ett stort fan av de amerikanska frisörskorna och dagens besök gjorde inte saken bättre. Jag betalade visserligen bara 18 dollar men för dessa pengar fick jag varken bra service eller snygg frisyr. Längtar till hederliga svenska dyra salonger. De vet iallafall vad de sysslar med.

Jag har också spenderat två hela timmar idag på Chuck E. Cheese. För er som inte vet vad det är så kan ni bara googla det. Stället är CRAZY.

För 10 dollar kan du köpa 50 "tokens". Varje token är värd en omgång på alla spel och karuseller som finns där. För vissa spel får du "biljetter" om du vinner. Dessa biljetter kan lösas in till kvitton. Ju fler biljetter du har desto mer är kvittot värt. Sen tar du kvittot till en hörna där de har leksaker värda olika många biljetter. Barnen får välja leksak efter hur mycket deras kvitto är värt.

Ja herregud säger jag bara. Once, and NEVER more.

Tänkte bifoga lite bilder från nedpackningen av mitt rum, samt hur det ser ut här i källaren. Enjoy!

Rapport från källaren

Omgivning: Stökigt, mycket kläder och tågrälser. En och annan barbie också.
Ljusstatus: Mycket mörkt, ingen mysbelysning över huvudtaget. Måste fixas.
Värme: Det är det brist på. Skulle jag gissa ligger temperaturen på ungefär 15 grader.
Bekvämligheter: Det är det också brist på. Jag campar för tillfället i soffan.
Underhållning: TV:n fungerar dock ingen fungerande fjärrkontroll, till TV:n finns playstation 2 men med mindre underhållande spel som till exempel pac man. Tjoho. Tur att datorn finns.
Ljudisolering: När barnen springer up stairs låter det som en flock elefanter som är jagade av en lättklädd Bert Karlsson.

Klart slut.

Mission Impossible IV

Ditt huvud värker, varje gång du böjer dig ner känns det som om det kommer sprängas,
det pulserar i tinningen och varje gång du tuggar pyser det i de igenproppade öronen.
Låter som en väldigt trevlig situation när du dessutom har ett helt rum att packa ner.

Och detta låter enklare än vad det är. Tänk på vad du har i ditt rum. Kläder såklart...
smink, hårspray, halsband, tofsar, viktiga papper, oviktiga papper, kvitton, prydnadssaker, mp3, kameraladdare, mobilladdare, ipod, usbkablar, filmer, cd-skivor, tamponger, rakhyvlar, vykort, foton, hårfön, örhängen, nagellack, böcker, solglasögon, plånböcker, skor, ljuslyktor, nagellacksborttagning, pennor i massor, ficklampa, bindor, hudkrämer i alla dess slag, nyckelringar, kollegieblock, tändstickor från diverse restauranger, laptop, dataväska, handväskor i plural, skärp, morgontofflor, hårborste, kam, tandborste, brännbara DVD-skivor, brännbara CD-skivor, ljus, tidningar, dagbok, almanacka, nagelfil, mobiltelefon, klockor, nycklar, bokstöd, dammråttor, påsar, ljusslingor, suddigum.


Som ni ser är listan lång och den kan säkert göras längre men mitt pulserande huvud sätter stopp för skrivandet.

Nu till uppdraget... försöka få ner ALLT i ditt rum i TVÅ väskor alá 23 kg. (Plus handbagage)
Now THAT'S mission impossible IV.... Jag ringer regissören right now!

It's the final count down

90 inlägg på nästan 365 dagar. Med en snabb NV-räkning kan man dra slutsatsen att jag skrivit här på bloggen nästan var fjärde dag. Med viss risk för många snedvridna faktorer dock.

(Okej jag erkänner, en och annan miniräknare kanske fanns på matriel-listan).

Nu är det som titeln säger; Final count down.

Idag, fredag, är sista fredagen innan Melanie kommer, den nya au pairen. Jag var social ovanligt länge idag, tills mina ögon svek mig och inte ville vara öppna längre. Jag vaknade nämligen 5 imorse med en väldigt förvirrande och stressig dröm snurrandes i tankarna. I drömmen var pappa, min bror och min syster här i USA. Vi skulle bila från Chicago till Californien, jag började packa en timme innan avresa, jag glömde hälften och tiden gick fortare och fortare. Allt blev uppskjutet av borttappade resväskor, matinhandling, TV-tittande OSV.

Det var en såndär "springer och stressar men kommer ingen vart"-dröm. Så när jag vaknade klockan 5 på morgonen var jag fortfarande snurrig i huvudet. Så jag kollade på klockan, av någon konstig anledning, ungefär var 10:e minut fram tills klockan sju, då jag skulle upp.
Hade fått för mig att jag inte skulle vakna av alarmet, och därför försova mig. Men det gjorde jag ju inte, i och med att jag inte ens sov...

Men iallafall, upp med tuppen för att hämta barnen hos mamman tidigt. Åt frukost på IHOP (International House Of Pancakes) YUMMI.

Busy hela dagen, play date med Carson 2.5 timme, Jessie hade play date en timme sen middag sen lek med barnen...

Vet egentligen inte varför jag skriver denna, ganska ointressanta, dagsrapport men jag antar att jag bara ville bevisa att jag faktiskt har en anledning att vara dödstrött.

Så åter till ämnet.... I helgen, som nu är min sista helg i mitt rum, ska Michelle sova över och vi ska tillsammans bekämpa väskkriget! Nu ska allt provpackas! Sen ska allt ner i källaren, som kommer bli mitt hem de kommande två veckorna.

Men imorgon är imorgon, nu ska jag bara njuta av sista fredagsnatten i mitt rum.....!

Exalterad

Det pirrar i magen när jag skriver in mormorns adress i google map. Hon bor precis vid Laguna Beach, en timme från LA, en timme från San Diego, mitt i OC...
Drömmen blir snart verklighet. En månad kvar.

Dessutom har vi blivit lovade privat guidning till ställen i Californien som inte ens finns med i böckerna ännu. Kan det bli bättre? Just nu känner jag mig som världens lyckligaste.

Jag är dessutom ledig idag.