Fyra födelsedagar och än så länge inget fiasko

Nu ska du inte gå runt att tro att naturvetaren här inte kan räkna. För det kan hon. I min titelekvation räknade jag med min födelsedag, 28:e september - that's one, mitt och Lovisas gemensamma födelsedagsfirande i den 4:e oktober hos mig - that's two and three, samt Lovisas födelsedag, 9:e oktober - that's four. Så nu är jag och Lovisa med andra ord lika gamla. För en vecka... Jag är påväg bort från tonåren, sakta men säkert. Känns som om jag bara kommit och vänt. Det är visst nån som vill tillbaka.

Iallafall så har mina firanden varit bra, utan fiaskon. Min födelsedag vet ni ju redan om.
Igår, söndag, firades alltså detta stora event. Jag hade sovit hos Lovisa så vi vaknade utan större dagsplaner. Efter mycket om och men beslutade vi oss iallafall för att åka till Chinatown med en hämtat Bella a.k.a Bullsan a.k.a Denise! Vi tog min lilla Nissan och körde och efter mycket virrande hittade vi äntligen Chinatown, som består av en gata och massa kineser.

Efter två D&G sunglasses, en coachväska och en, enligt Bella, skitäcklig smoothie begav vi oss norrut till min födelsedagsmiddag. Jag slängde mig snabbt in i dushen, medan phullorna väntade i mitt rum. Efter nån timme eller så ringde det på dörren, inte bara en gång utan två gånger.
Stina kom vid fem lagom till middagen och Totte kom med en överraskning som hette duga!
Han hade tidigare frågat om det var okej om en ny au pair i Lake Forest kunde komma på middagen och snäll som jag är sa jag självklart ja. Denna nykomlingen visade sig dock vara en gammal veteran. Ingen mindre än Amanda gömde sig bakom Totte på trappen!
Jag blev mäkta förvånad! Jag, liksom alla andra, hade ingen aning om detta! Alla var på glatt humör och till grillad kyckling, hamburgare, korv, sallad, potatis, tårta och ballerinakakor catchade vi alla upp om allt och lite till!

Som jag tidigare nämnde så fick ju även in lite Lovisa-firande. I en salig blandning av go away-party och födelsedagsfirande fick även hon en blombukett och tända tårtljus. En mycket rörd Lovisa blåste med min och Carsons hjälp ut de 19 ljusen.


Lagom trötta efter middag och desserter satte vi ungdomar oss i soffan och catchade up ännu mer med vår svenska visitör. Dagen har varit mycket trevlig och jag tackar för alla fina presenter!