Vad är det som går och går?

Tiden... Trots många nederlag under senhösten så har faktiskt tiden tickat på lika fort som vanligt. Redan struttar barnen omkring på trottoarerna ögon stora som tefat och godispåsar stora som space ships. Trick or Treat börjar om 4 h och 45 min här. Jag har äntligen kommit på vilken billig outfit jag ska bära. (Kan hända att jag följer barnen på deras runda, ni vet ju alla att mina barnasinnen sitter kvar). Jag har länge (länge och länge.. kanske i ett par dagar) tänkt köra en studentbrännbolls-repris och klä ut mig till rånare. Dock gjorde min tankar en u-sväng och drog mig in på fånge-stilen istället. Mest för att det var lättare att hitta tillbehör till det i Halloweenaffären. Jag köpte därför, men Bellas hjälp, handbojor, väldigt oskyldigt sådana, fotboja, handbojsörhängen (mest för skojs skull) och döskallehalsband, även det för skojs skull.

Eftersom graderna nu har sjunkit till 6 kände jag att jag inte klarar mig med min svart/vitrandiga t-shirt som jag köpte på H&M months ago. Därför åkte jag än en gång till favoritaffären, denna gång själv, för att hitta passande kläder. På killavdelningen hittade jag en helt ok långärmad. Den är dock svart och grå men det gick ju bra på bränbollen iallafall...

Uppdaterar er med bilder när dagen är slut.

Ikväll vill jag gå på six flags. Men jag har ingen att gå med. Kanske mina tyska vänner kan komma men har inte fått svar från dem. Chris slutar 10 så han kommer kanske efter det iallfall.
De har fright fest där nämligen. Vilket innebär spökhus, berg och dalbanor som går baklänges samt stannar på högsta topparna, utklädda freaks och mycket mer. Måste alltså checkas in av en skräckfantast som jag.

Men som sagt, mer bilduppdateringar sker nästa gång jag väljer att skriva.

Happy Halloween sverige.

LA

Jag har väl kanske inte skrivit så mycket om det inte så roliga som hänt denna mörka, kalla höstmånad. Kanske har jag förträngt det. Fast nej, inte går det att förtränga en så vesäntlig saknad. A saknar sitt L, som den 15:e oktober, 22.05 - lokal tid, flög hem till Sverige, efter inte ett så roligt avsked. Jag räknar ner till Göteborg, det vet du. Jävlar vad kul vi ska ha.


LA Crew...

Pappa och Mari

Vill bara tacka pappa och Mari, samt alla andra som gjort denna veckan den bästa på länge. Vi har umgåtts med min usa-familj, vi har ätit på rain forest cafe, vi har åkt till outlets, vi har kört till chicago, vi har träffat bullsan och visat south barringtons stora hus, pappa har visat mig outletaffärer jag aldrig tidigare tänkt på. De sista två dagarna bodde vi i Chicago, på Sheratons 26:e våning. Vi såg blue man group, vilket inte var att leka med. Bästa showen jag har sett någonsin. Tre blåmålade män som både stod för skratt och fascination!

Lite bilder från veckan:









Utsikten från hotellet.













Tack för ALLT! Puss

Tanken som räknas ändå

Ibland när jag är lite nervös, spänd och inte riktigt har något att göra. Då tänker jag. Jag tänker på allt, inget, lite och mycket. Nu idag, när det är så mycket som händer i mitt lilla huvud, då tänker jag.

När jag tänkte kom jag på en sak.

Call betyder fyra saker.

They call me Anzii.
Just call for me if you need help.
Can you please call my phone.
Drive home is a good call, since it's raining.


Det är ju bara en grej man tänka. Nu ska jag hämta pappa och Mari på flygplatsen.

Håll ut några dagar till

Tro, ork och lust är lätt att tappa. Lätt när stora drömmar trängs med saknaden...

Ett tag här borta trodde jag att tiden stod still. När jag väl ville att den skulle göra det rusade den iväg som aldrig förr. Nu är dagen kommen och snart passerad. Dagen som var den sorgen. Den dagen den sorgen, denna dag denna sorg. L har åkt hem och lämnat A med B.

Jag körde henne till flygplatsen, vilket kändes bra. Våra moods vände som Raging Bull på six flags. Först muntra av pizzakick och mc flurry. Sen snyftiga och ledsna i en halvtimme, sedan glada igen. När det väl var dags för hej dåkramar var ingens kinder torra, såklart. Bullsan och jag vinkade sedan av vår lilla rocker då hon med sitt, allt för tunga handbagage, gick genom säkerhetskontrollen.... Nedräkning är därmed startad.

Jag och Bella åkte hem, gjorde det bästa av situationen och skrattade en hel del.

Nu känns det konstigt, men som sagt. Nedräkning pågår och snart är det Göteborg som gäller!

Egentligen så kan detta inlägg bli dubbelt så långt. För det har hänt mycket sen sist. Carey har sprungit Chicago Marathon på 4 timmar. Lovisa har firats med rim och presenter. Jag, Lovisa och Bullen har ju skrattat så magarna krampar ibland. Tänkte att bilder säger mer än 1000 ord så.. enjoy:


1. Hej då Lovisa... 2. Jag och Bullsan på Cheesecake Factory. 3. Carey springer marathon

1. LA i Chinatown i Chicago. 2. Jag fyller år! 3. Trion in Chicago downtown.

1. Överraskning för Lovisa. 2. Amanda och jag hade gjort en tårta. 3. Gänget på Cheesecake Factory

Fyra födelsedagar och än så länge inget fiasko

Nu ska du inte gå runt att tro att naturvetaren här inte kan räkna. För det kan hon. I min titelekvation räknade jag med min födelsedag, 28:e september - that's one, mitt och Lovisas gemensamma födelsedagsfirande i den 4:e oktober hos mig - that's two and three, samt Lovisas födelsedag, 9:e oktober - that's four. Så nu är jag och Lovisa med andra ord lika gamla. För en vecka... Jag är påväg bort från tonåren, sakta men säkert. Känns som om jag bara kommit och vänt. Det är visst nån som vill tillbaka.

Iallafall så har mina firanden varit bra, utan fiaskon. Min födelsedag vet ni ju redan om.
Igår, söndag, firades alltså detta stora event. Jag hade sovit hos Lovisa så vi vaknade utan större dagsplaner. Efter mycket om och men beslutade vi oss iallafall för att åka till Chinatown med en hämtat Bella a.k.a Bullsan a.k.a Denise! Vi tog min lilla Nissan och körde och efter mycket virrande hittade vi äntligen Chinatown, som består av en gata och massa kineser.

Efter två D&G sunglasses, en coachväska och en, enligt Bella, skitäcklig smoothie begav vi oss norrut till min födelsedagsmiddag. Jag slängde mig snabbt in i dushen, medan phullorna väntade i mitt rum. Efter nån timme eller så ringde det på dörren, inte bara en gång utan två gånger.
Stina kom vid fem lagom till middagen och Totte kom med en överraskning som hette duga!
Han hade tidigare frågat om det var okej om en ny au pair i Lake Forest kunde komma på middagen och snäll som jag är sa jag självklart ja. Denna nykomlingen visade sig dock vara en gammal veteran. Ingen mindre än Amanda gömde sig bakom Totte på trappen!
Jag blev mäkta förvånad! Jag, liksom alla andra, hade ingen aning om detta! Alla var på glatt humör och till grillad kyckling, hamburgare, korv, sallad, potatis, tårta och ballerinakakor catchade vi alla upp om allt och lite till!

Som jag tidigare nämnde så fick ju även in lite Lovisa-firande. I en salig blandning av go away-party och födelsedagsfirande fick även hon en blombukett och tända tårtljus. En mycket rörd Lovisa blåste med min och Carsons hjälp ut de 19 ljusen.


Lagom trötta efter middag och desserter satte vi ungdomar oss i soffan och catchade up ännu mer med vår svenska visitör. Dagen har varit mycket trevlig och jag tackar för alla fina presenter!