Barnaskrik och jäkelskap

Barnaskriket kommer från Minnesota. Från Minneapolis. Eller faktiskt från Minnetonka som den lilla staden heter utanför Minneapolis. Eller lilla och lilla. Med 52 000 invånare är den liten i USA, men större än Karlshamn. Vilken merit.. Det är iallafall staden där Careys bror bor med sin hustru och två barn. Det senaste barnet väldigt nykommet. Tre månader sedan.

Vi bilade upp likt ett päron till farsan 2. Det gick bra, tog 7 timmar. Vi bodde på hotell norr om Minneapolis. En suite på två rum och fräscht badrum och kontor. Två flat screens och en bäddsoffa till mig. I eget rum dock så det var perfekt.

Mycket mer än umgås med barnaskriket och company blev det inte. Inget Mall of America den här gången, vilket min plånbok tackar för. 7 timmar hem, och vipps så var helgen förbi.

Då till jäkelskapet. Jag blev så deprimerad alldeles nyss då jag kom på att min mobiltelefon var kvar nere i min jackficka i tvättstugan. Jag som var redo för sängen fick dra på mig ett par byxor och kila nerför trapporna. Jobbigt och deprimerande. Men vad som gjorde mig ännu mer deprimerad var att jag inte hade en enda ny händelse på telefonen, efter att inte ha kollat den på flera timmar... Detta hade inte varit så deprimerande om det inte vore för det faktum att det är så varenda eviga dag...God Natt!

P.s. Det blev mycket av ordet deprimerad kände jag nu. Men jag kom inte på någon bra synonym.