Strålande Jul

Ja, julen har varit mycket bra. Som jag sa till Bellas värdfamilj, detta har varit min bästa amerikanska jul någonsin! Så sant som det är sagt!


Jag hade kunnat skriva ett flera A4 sidor långt inlägg om denna vecka, men för era trötta ögon ska jag försöka kortfatta mig.

I tisdags åkte jag alltså till Philadelphia, där Bella och hennes kompis Li hämtade mig. Efter en timmes bilfärd var vi hemma hos Bella i Petersburg efter att släppt av Li i Ocean City (googla det stället, RIKTIGT FINT. Som i en julkalender - se bilder nedan)





Dan före dopparedan hände inte mer än jobb för bella, leka ute med kidsen, ta 1000 foton och mer i ocean city, leta klänning och julklappar på target, se på Up, samt leka santas workshop i källaren med värdföräldrarna i tre timmar!!





Julafton är i detta land inte så viktig. Detta är mer en dag fylld med förberedelser. Och Skype!

Jag skypade mer än någonsin, visade sig att folk var villiga att ge upp både kalle och annat för lite tid på detta underbara pratställe! Fick till det med Hinxing, pappa, mamma och Hinxing igen.
På kvällen satt vi alla i soffan och Tom, Bellas värdpappa, läste Night Before Christmas. Klassisk tradition i USA.

JULDAGEN är dagen D i detta land. Ska man se julen från religionsperspektiv så är det ju faktiskt denna dag då Jesus påstod föddes, så jag förstår inte riktigt varför Sverige envisas med att fira allt redan den 24:e. Iallafall så väcktes jag och Bella klockan 8 av två väldigt förväntansfulla flickor. Tomten hade varit framme i natt och lagt fram alla tusen klappar under granen. Han hade dessutom mumsat upp kakorna de satt fram till honom. Efter en timme ungefär var alla klappar öppna, alla var belåtna och glada. Fram till tre, fyra hände inte mer än julfrukost (ägg och stekt potatis), dush, påklädning och lite mer skype. Vid tretiden anlände släktingar till detta stora julpyntade hus och vid fyra åt vi alla den stora julpyntade middagen. Den bestod av kalkon som tillagats i SJU timmar, fyllning i kalkonen, sötpotatis, tranbärssås, potatismos, skinka, sås, massa efterrätter samt många andra små rätter jag inte kommer ihåg.

De gjorde så att alla tog med sig nånting, som en knyt-jul kan man säga.



(ni får klara er med en sne Triston)




Detta var alltså fredagen. Det var snö på marken. På lördagsmorgon var allt som bortblåst. Eller snarare bortregnat....! Snacka om jultur!
Bullsan jobbade till tre så vi hängde bara i huset med ungarna. Regnet öste ner ute.

För att vara på säkra sidan åkte vi till flygplatsen tidigt, något som inte behövdes göras egentligen. Mitt flyg var tre timmar sent, på grund av severe weather.. Jippie..

Men tillslut kom jag hem till Chicago, trött men glad att julveckan blev så underbar!!!





Tack Bella/Denise/Bullsan - kärt barn har många namn!

Vinterland

Jag må ha vuxit till mig under det här året. Jag menar, jag har ju gått från student -08 till deltids tvåbarns-mamma på två röda. Men när jag sätter mig på en pulka, då försvinner alla vuxenpoäng i min lilla hjärna. Då är jag barn igen, då skrattar jag så tårarna rinner, då bromsar jag med ena foten så snön skvätter och jag välter.

Underbar känsla. Jag är glad idag!

Dröm

Okej, jag hade den sjukaste drömmen. Måste skriva ner den innan jag glömmer.

Jag drömde att jag var den enda som sökte in till Biologiprogrammet i Göteborg. Detta räckte såklart inte till en hel klass så programmet skulle helt enkelt inte gå igenom. Ansökningen var väldigt diffus och konstig. Det var snöigt och man ansökte utomhus. Lärarna till alla program stod uppradade på en hög avlång kulle. Det hela gick ut på att man skulle ställa sig i kö hos det programmet man ansökte till. Jag var alltså helt ensam i min kö.

Jag vet att jag tittade och försökte se om det fanns något program som liknade biologi. Så när jag och min förvirrade och besvnikna hjärna kikade runt hittade vi ambulansförarprogrammet.
Jag provkörde en ambulans, jag var riktigt duktig, lärarna var imponerade. De tyckte verkligen jag skulle söka in. Så frågade de vad jag har i genomsnittsbetyg. 17.5 svarade jag då. Läraren tittade besviket ner i golvet på ambulansen. Man måste ha 17.8 för att söka in sa han med ledsam ton. Jahopp tänkte jag.





Alltså, jag vet inte vad drömmen vill säga. Ska jag skippa biologi? Har ingen aning vad som krävs för att köra ambulans, har aldrig tänkt den tanken. Jag tror jag fortfarande känner för att studera i biologens tecken så jag hoppas att det finns nån mer än jag där ute som delar samma tanke.

Länge leve fire alarm... ?

Mitt i den underbara tystnaden, med endast Curious George i bakgrunden (Nikke Nyfiken), hördes plötsligt ett högt - VÄLDIGT högt - piiiiip.... Flög upp med tron att det brann i huset.
Såklart gjorde det inte det, peppar peppar, utan det var bara batteriet som var lågt.
Att försöka hålla för öronen samtigt som man ska dra ur ett brandalarm är inte det lättaste.
Fick ringa Carey, sladdarna gick inte att rubba... Tillslut, efter många pip och en liten stöt lossnade det äntligen. Kändes skönt för Carey sa att om det inte går att fixa så måste han åka hela vägen hem från hans jobb. Inget jag ville besvära honom med! Dessutom droppade det massa vatten från alarmet. Inget bra tecken tänkte jag, vatten - el... Men det gick bra, det var tydligen "bara" vatten i ledningarna som hade läckt lite. Ingen fara alltså (?)

Annars har det inte hänt så mycket, jag ska få ny LCC.. Igen. Too bad egentligen. Gillade Karen. Den nya bor här i Grayslake och har tydligen varit hostmom tidigare. Egentligen spelar det inte så stor roll med tanke på att jag bara har ett möte kvar. Ett ynka litet möte. Sen är jag KLAR!

Just nu har vi visserligen fullt upp med Chanukah. Orkar inte förklara begreppet, om du är intresserad kan jag rekomendera google. Iallafall, i söndags firades det hos Jeremy and Allison. Barnen fick många presenter (ungefär det som högtiden går ut på, tända ljus och ge presenter).
I måndags hade vi vårt egna lilla firande, hemma och på lördag ska iväg på party igen.
Känns skönt att vara lite busy nu i juledagarna.

Snart åker jag till NJ! Till min kära Bullsan, gud vad jag längtar!

Barnaskrik och jäkelskap

Barnaskriket kommer från Minnesota. Från Minneapolis. Eller faktiskt från Minnetonka som den lilla staden heter utanför Minneapolis. Eller lilla och lilla. Med 52 000 invånare är den liten i USA, men större än Karlshamn. Vilken merit.. Det är iallafall staden där Careys bror bor med sin hustru och två barn. Det senaste barnet väldigt nykommet. Tre månader sedan.

Vi bilade upp likt ett päron till farsan 2. Det gick bra, tog 7 timmar. Vi bodde på hotell norr om Minneapolis. En suite på två rum och fräscht badrum och kontor. Två flat screens och en bäddsoffa till mig. I eget rum dock så det var perfekt.

Mycket mer än umgås med barnaskriket och company blev det inte. Inget Mall of America den här gången, vilket min plånbok tackar för. 7 timmar hem, och vipps så var helgen förbi.

Då till jäkelskapet. Jag blev så deprimerad alldeles nyss då jag kom på att min mobiltelefon var kvar nere i min jackficka i tvättstugan. Jag som var redo för sängen fick dra på mig ett par byxor och kila nerför trapporna. Jobbigt och deprimerande. Men vad som gjorde mig ännu mer deprimerad var att jag inte hade en enda ny händelse på telefonen, efter att inte ha kollat den på flera timmar... Detta hade inte varit så deprimerande om det inte vore för det faktum att det är så varenda eviga dag...God Natt!

P.s. Det blev mycket av ordet deprimerad kände jag nu. Men jag kom inte på någon bra synonym.

Granen står så grön och grann i stugan.

Nu är det jul här i vårt hus, julen är kommen hoppfallerallelaaaa.

Okej julen är väl inte riktigt här än, denna familj firar ju inte ens jul, men vi har ändå satt upp julbelysning på verandan (lite för mycket blinkande och färgglatt för min smak).

Och igår köpte vi även en riktig amerikansk julgran! Den är sådär perfekt, lång men ändå bred och fluffig på nåt sätt. Även i detta jultillbehör sätts lite för färgglada ljusslingor upp. Jag är van vid stilrena julgranar, motsatsen till denna.

Än så länge har vi bara satt upp ljusen dock, idag ska den pyntas på riktigt.

Kör man runt i området vid den här tiden så lyser vartenda hus upp av ljusslingor av olika slag, polkagrislampor, tomtar, renar, snögubbar och mycket mycket mer. Allt i regnbågens alla färger. Ett hus, ni vet det där huset som smyckades ut nåt så fruktansvärt (vet ej varför jag har börjat återanvända det uttrycket) till Halloween. Iallafall är det ännu galnare nu till jul.

Än en gång ser man knappt gräsmattan för alla dekorationer och lampor. På taket finns en stor pil som pekar mot skorstenen. Jag ska ta bild inom kort. Många andra hus faller mig helt i smaken. De har täckt varenda gren i träden med vita ljus vilket ser otroligt vackert ut. De har vita ljus runt garagen och verandorna. Med andra ord så gillar jag de vita slingorna bra mycket bättre än de gröna, röda och blåa.

Tyvärr är inte mysfaktorn lika stor här som i Sverige. Jag tänkte på det när jag körde bil häromdagen. Allt är så mycket, allt ska lysa så starkt, allt ska synas. Inte ser man adventsljusstakar och stjärnor med dämpade ljus i fönstren. Inte ser men simpla kransar på dörrarna. Det känns som om man inte stannar upp i det här landet och njuter... Njuter av att snart julen är kommen. Här känns det som om julen bara är ett sätt att tio dubbla sina elräkningar och på något sätt tävla om vem som betalar mest.

Jag har även varit duktig nog att spendera en förmögenhet på postoffice i veckan. Men var inte orolig om din brevlåda dammar, jag är inte klar än.