My photo
Karlshamn/Chicago, Sweden
Jag är en av alla dem som går och tror att livet ordnas upp med tiden.
Jag är en av alla dem som kan ge upp när jag är söndagkvällsförvriden.

Monday, August 10, 2009

Helgalujah moment

Eftersom jag har hört klagomål på för långa blogginlägg så har jag den här gången gått ett steg längre, hypat mina hjärnceller och delat upp mina händelser i två kapitel. Båda två väldigt halelujah moments. I helgens andra del, Lovisa-delen, hände ungefär så lite som vi ville att det skulle hända. Efter mitt Skypelujah moment kom Lovisa ända upp till Grayslake för att sova i min premliminära dubbelsäng. Efter 2 sovande ungar (jag jobbade kväll), 3 poppade påsar med popcorn (varav den första smakade bäst) och många tv-program gick vi upp och la oss.
Jag vaknade tidigt, inte av mig själv utan av min Nokia som ringde 8.15. Jag skulle jobba morgon, till klockan 11. Carey sov ju inte hemma den natten.
Lovisa sussade vidare tills barnen tyckte det var dags att storma in i mitt rum och väcka Lovisa.
När barn och en väldigt glad Carey åkte till Lake Geneva och när farmor begav sig ut ur huset njöt vi av att vara helt själva i mitt stora stökiga hem! Vi började dagen med Jewels där vi inte bara stötte på grannar och Jewelspackare, vi köpte även massa kalorier i form av godis och snacks. Två filmer hyrde vi också, i maskinen till vänster. Skräck och komedi.
Väl hemma hos mig åt vi godis och kollade på skräckfilm. Back in buisness, igen!
På eftermiddag/kvällen så gasade vi mot Gurnee Mills, sedan mot Barrington där en Jennie och en paj väntade. På senkvällen gasade vi mot South Barrington där Lovisas säng väntade. Och en komedi.

På söndagen hade jag och Lovisa vårt 6 månadersjubileum. Det är svårt att förklara hur roligt vi hade det i våra solstolar med IKEA-köpta champagneglas, äppelcider och med Cheesecake från Cheesecake Factory. Livet är gött ibland så att säga.
Glömde ju säga att vi spenderade två timmar i Vernon Hills på LCC möte. Så, nu var det nämnt.

När jag körde hem så kunde jag inte låta bli att tacka för att jag har sådan tur. Vem man ska tacka det vet jag inte, men lycklig det är jag och kommer vara i hela mitt liv, med 4 månaders uppehåll.

No comments: