Inlägg nr. 96

Då var det dags för det sista inlägget i denna blogg. Det känns faktiskt ganska skönt måste jag säga. Många kvällar när jag har velat sova har jag simpelt kommit på att jag uppdaterat denna milda informationskälla väldigt länge sen. Men nu är det slut på det. Efter många äventyr i det stora landet i väst (eller i öst, beroendes på vart i världen man bor). Året som gått har varit fantasktiskt, inte bara för att jag har träffat en av mina bästa vänner utan också för allt jag har sett, luktat och upplevt. Jag kan rabbla flera A4 om alla mina äventyr, speciellt det sista. Den stora road tripen!



Den började med att min bror och Erik tog sig till Chicago en kall februarikväll. Vi spenderade några dagar i Grayslake där de bodde på hotell. Vi umgicks med min värdfamilj så mycket som möjligt. Jag visade även runt i min lilla stad, vi bilade till Chicago och åt på Hardrock m.m.

Vi klämde även in en avskedsfest för mig med hela tjocka släkten. Det var vemodigt att säga hej då till alla.

Iallafall torsdagen den 11/2 begav vi oss till VEGAS. Denna stad är som Disney World för vuxna.
Tyvärr kan jag ju inte berätta riktigt vad som hände i denna stora autentiska stad då det som händer in Vegas stays in Vegas. Men kul hade vi och Grand Canyon såg vi. Nu låter det som om vi vände upp och ned på hela staden. Så var inte fallet, utan vi hade kul på ett lugnt sätt. Jag orkar bara inte resumera hela resan i detalj.

Iallafall måndagen den 15/2 åkte vi buss från Las Vegas till Los Angeles. Dock kom vi fram senare än beräknat och biluthyrningstället var stängt sedan länge när vi anlände. Så det blev till att spontan ta in på ett motell i närheten och hyra bilen tisdag morgon istället. Inga problem!

På tisdagen körde vi ner till San Juan Capistrano där barnens mormor och hennes man bor. Och där vi skulle bo en vecka! Allt var underbart! Fem minuter till stranden, en timme till San Diego, en timme till LA. De bodde precis vid början av Pacific Coast highway - PCH - road number 1. Ettan mynnades ut i deras gata tillochmed. Så om vi bara körde direkt från deras hus i ca 2 minuter kom vi ut på 1 automatiskt. 1 är alltså vad PCH heter i siffernamn.

På onsdagen bilade vi ner till San Diego, åt lunch där och chillade vid hamnen. Sen åkte vi lite norrut till ett ställe som heter La Jolla (uttalas La Hojja). Det är nog den finaste kustremsan jag har sett i hela mitt liv. Klippor, stränder, laguner och sälar. Kan det bli bättre?

Torsdagden var det dags för HOLLYWOOD. En gata som gjorde mig ganska besviken. Som sagt, det är bara en gata som dessutom är smutsig och full med tiggare. Men där tatuerade jag mig iallafall! Bild på det kommer snart, eftersom det är en överraskning för vissa så kan jag inte avslöja det redan. Men bra blev det! Vi körde upp till Hollywoodskylten med samt åkte igenom beverly hills och bel air!

Fredagen bjöds på Universal Studios! Helt sjukt cool theme park med både shrek-bio, simpson-ride, mummy-ride, haunted-house MED MERA. Det var mycket större och mycjet mer påkostat än vad jag hade trott! Avslutade med att se på bio där, Shutter Island. Mycket bra film!

På lördagen var vi så trötta så vi tog oss själva sovmorgon och bara chillade med mormorn och Terry hela dagen. Vi åkte till Laguna Beach, Balboa Island, kollade på 25 miljoners mansions osv. Avslutade med god middag.

På söndagen bilade vi längs med kusten till Santa Monica, Malibou och Santa Barbara. Underbara ställen allihopa! Vädret har varit underbart hela veckan, dock lite molnigt idag.

Måndag-tors spenderade vi i kalla Chicago. Vi chillade en del, men hann med blue man group där erik fick gå upp på scen, middag ute med Carey min värdpappa samt outlets och promenader genom stan! Bra dagar

I torsdags var det dags att ta tåget upp till Grayslake, säga hej då till barnen, farmorn, Michelle och Camila. Kändes otroligt konstigt men samtidigt hade jag nästan "värmts upp" att vara ifrån dem i och med denna två veckors långa resa med fredrik och erik. Så det var inte så farligt som jag trodde det skulle bli. Barnen åkte till skolan runt tolv, vid halv två åkte Camila och Michelle hem och efter det så var det till att släpa ut alla sju miljoner väskor till bilen för att åke med Carol, farmorn, till flygplatsen. Då grät jag. Det var svårast att säga the final hejdå väl på plats.
Men det hjälpte att ha min bror och erik med.

Flyget hem gick väldigt smidigt! Även om jag inte sov så mycket gick de 8 timmarna till London otroligt snabbt likaså de två timmarna till Köpenhamn! Väl på Kastrup stod Emma och mamma och väntade med flaggor och välkomnsskyltar! Skönt att vara hemma.


Så nu antar jag att denna blogg är lite värdelös eftersom den handlar om just mitt år i USA.
Vem vet, kanske jag tar mig tid och startar en Sverigeblogg med. Men det är en annan historia.

Tack för visat intresse. Tycker jag om dig så ses vi säkert snart! Annars: have a good life!!!